håkan underbar hellström
Vid protesfabrikens stängsel La du din hand på min axel Och sa att livet var något enkelt Men jag kunde inte hålla med dig På Betonglagd äng stod vi Du bad mig ta kärlek lätt som en vind Men jag var så ung och dumdristig Och tårarna rann ner för min kind För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar Och vem vet hur länge vi har varandra I en nedlagd hamnstad full av misstro och ohållbarhet Mötte jag min kärlek
Kommentarer
Postat av: lovisa
det finns ingen sån underbar artist som han.
& detta är det finaste på länge herregud.....
Trackback
